MinaJagNathalie

Det låter precis lika tjusigt som det är. Resultat av blixtförälskelse är ett par nya skor.

Förövrigt kan jag inte skriva längre, hittar inga ord, inget flyt.

Typiskt, jag som ändå hade lusten.

Jag är tamejfan inte som jag ska vara.

Tvåtusentolv, tjugoåtta år.

SLUTA VARA EN SÅDAN MES (det sista här gapade jag ut helt frustrerat och använde versaler för att tydliggöra det hela men väljer ändå att pränta det svart på vitt för att verkligen göra mig förstådd. Förjävla lång mening det där.)!

God natt!

Att stå stadigt på två ganska stora och rätt okvinnliga fötter borde inte vara så svårt egentligen. Jag kanske inbillar mig att jag behöver ett par rejäla Buffalopjucks som kan agera ankare till markytan. Det kan kännas så för att det kanske känns som att jag trippar runt på tå. Puuuuh (ett försök till ljudeffekt och ska föreställa en vindpust) och pladask i backen. Men det är mest i afton. Just för att jag känner mig ensammast i världen och alldeles otillräcklig. Inga ord som direkt gifter sig va? För om man är alldeles ensam borde det ju inte finnas någon att räcka till för.

Jag erkänner. Befinner mig i ett visst förvirrat tillstånd och tänker råda bot på det genom att krypa ner och sova på saken.

Vad jag ska komma ihåg however, inget är sant. Jag är inte det minsta ensam och jag räcker hur långt som helst. Egentligen.

Så imorgon. Ny dag, nya möjligheter. Pepp pepp.

Vadå? Blir det aldrig som man tänkt sig? Really?

Är det något som fröken jag skulle börja jobba på att försöka inse? Att det är total waste of time att gå omkring och tänka sig livet? Pointless. Jahaja. Då slutar vi upp med det i detta nu. Och härnäst då? Ska vi slänga oss med lite väggord på latin? Eeeeh, finns det någon som inte är med på vad jag tänker dra till med nu? Okej, tänk. Jag drar ut på det lite till... Är ni med?

Paaaampaaaam:

CARPE DIEM!

Fånga dagen för fan! Där har ni livets filosofi, det är bara att verkställa ju! Och jag kan absolut inte sno åt mig äran för det. Jag sprider ju bara budskapet.

Imorgon blir en bra dag. Skulle kunna ha något att göra med att det faktiskt är fredag. Men ryktet säger att det är bättre att droppa även sina hang ups på specifika veckodagar då varje dag numer är unik i sig. (Wow! Det här muntra går som en dans. Hade velat skriva går JU som en dans. Men just JU är något jag tenderar att använda en liten aning för mycket. Det i sig är ganska störande. Ungefär lika störande som att sätta punkt för ofta. Vilket jag JU också gör PUNKT)

Hahahahahaha! Jag skrattar ihjäl mig, på riktigt!

Och hur många ju fick jag egentligen användning av i den här texten?

Det var allt!

Sleep tight!

Jag väljer glädje!

Punkt!

Det är förkylningstider minsann och här sitter jag. Lite läskig sådär.

Har lyckats skruva åt muttrarna i köksbordet så just idag knarrar det inte lika förfärligt mycket som det brukar göra. Annars hade jag gärna plitat ner en rad eller två om hur hemtrevligt det faktiskt låter med köksbord som gör just det, knarrar. Det blir inget med det inte.

Funderar över hösten som liksom bara kom och hur det egentligen känns. Bitter? Njae. Jag är inte det. Fast det går bra att påminna om det i pissigaste vintern, så får vi se vad som sägs då. Lite som det brukar dock, ja att man liksom undrar vart tiden försvann. Och hur dumt det var att inte ta vara på den lite mer, suga ur musten på något vis. Allt man velat göra som aldrig hände and so on. Well. Fint var det på många sätt.

På lördag är det bröllop. Tove ♥ Samir = SANT! Det går över tills du gifter dig och så var det dags. Kärlekstrams va! Trots total avsaknad av den vita klänningsdrömmen är jag helt rörd. Och trots trams är jag en sucker för det. Inte gullegull och rosa fluff och puttinutt. För det är inte riktigt så jag jobbar. Men det där äkta i något. När fröken älta och analysera inte kan hitta några kryphål. Något att ta till för att rädda något som knakar, en putsad yta lalala. Går inte.

Googlade ment to be



Det är vackert! Punkt.

Någon som kommer ihåg det gamla mantrat från förra året? Eller var det året dessförinnan? Skräp. Tummen upp (veckla in alla fyra fingrar förutom tummen då, den ska spreta käckt uppåt), ALLT är positivt (blända av ett supergrin som inte är utav denna värld)! Det var det! Smittsamt och fungerande. Jooo! Det funkar faktiskt att göra sig löjlig över bitterheten. Den glöms liksom av under tiden man blir sysselsatt med något annat.

Sommar eller? Jorå, så är det! Hur fint? Fiiiiint!