Snoozemissbruk.
Blindstyre och yrhöna.
Tittade på sista avsnittet av serien Upp till kamp. Bidrog inte direkt till munterhet, tvärtom! Livet, livet. Vilken utmaning det är ändå. Ska inte vara dyster, är inte tanken. Men på något vis har jag lättare att bli berörd av slut som kanske inte är lyckliga. Kanske för att man förväntar sig happy endings men så sker något helt oväntat. Något annat som är märkligt är att man har lättare för att komma ihåg riktigt usla stunder. Inte de där glada. Varför? Eller är det helt enkelt så att jag är så ego att jag gillar att se att andra har det fan så mycket sämre än jag själv? Just för att jag och mitt ego ska kunna må bättre? Kan vara... Nog om det.
Smyckesparty denna afton. Mycket trevligt! Första julklappen är inhandlad och det är bra. Kanske kan erkänna att jag tycker att det är tidigt. Men nu på ålderns höst samlar man väl så mycket vuxenpoäng som möjligt!? Särskilt trevligt var det ikväll när man tänker på att fröken som var värdinna för kalaset är en ny bekantskap. Jag trivs med att träffa människor. Jag tycker att det är härligt att göra det! Tänk vad många man går miste om, vackra och trevliga personer där ute. Så när tillfällen ges är det bara att greppa. Sluta vara inskränkt och bitter, fan jag är ju den nya Nathalie! Jippi!
Oj vad många häxor det finns.
Alltså. Just nu i dessa tider springer det omkring små söta tre äpplen höga + hatt ute på gatorna. Men det är ju rara ungar som klätt ut sig. Du kan också se dem i kombination med rusningsdrycker på maskeradfester, också utklädda. Det är inte dessa jag menar. Utan vardagshäxorna. Kanske inte syns utåt vilka de egentligen är. Men får man tillfälle att leva nära dem ett tag blir det lättare att känna igen dem. Idag pratade jag med en i telefon. Hu. Lyssnar man riktigt noga när man pratar med just den hör man till och med den där speciella kraxande häxrösten. Det framkallar obehagskänslor och så blir man rädd. I mitt fall är jag väldigt lyckosam som gjort ett fint val att ta ett stort avstånd. Jag behöver inte vara nära den här häxan varje dag längre, utan bara prata med henne i telefon lite då och då. Tack! Dessvärre är det så att denna lilla kontakt påverkar mer än vad man kan tyckas tro. Effekten på mig blir lite sorgsenhet. Synd. En gång så kan jag säga att jag brydde mig om och ville själv bli brydd om. Nu vet jag att det inte är så och det är det som gör lite ont, ett litet tag, precis nu. Det går över. Så... Annars idag? Jag ska klippa mig, städa lite här hemma och mysa i soffan.
Fin dag önskas!
Det var det...
Måndag avklarad. Här sitter jag. Tänker på dagen. Den var bra!
Det var söndag, nu är det natt.
Jag skulle vilja påstå att jag vanligtvis inte tycker om söndagar. Oftast är de förknippade med ångest. Ångest över att helgen passerade alldeled för fort. Just den här söndagen var däremot en bra söndag. Det var både tillåtet att sova länge och sedan titta på teve. Inte ett enda måste. Kanske inte riktigt sant. De finns ju där, mina måsten. Men helt lagligt att skjuta upp dem något. Kan ta itu med dem på måndag eller torsdag, eller en av de andra dagarna. Svaret på hur det kan fungera är lov! Kommer som ett plus i kanten när man pluggar. För det är vad jag gör nu i mitt nya liv. Jag är den nya Nathalie. Påminner mycket om den gamla men är mer nöjd med tillvaron. Inte lika bitter inombords. Det är positivt, det tycker jag allt. Något nytt med den nya Nathalie som hon själv, alltså jag, ser som negativt kan vara hur hon hanterar situationer. Den gamla Nathalie visste hur hon skulle hantera det mesta. Den nya litar kanske inte riktigt på sin egen förmåga. Vad hon däremot har som ambition är att ta tag i det. Den biten är placerad i topp på att göra listan. Bra! Nu ska hon sova. God natt världen!
Om jag ger det ett försök!
Så kanske jag också en vacker dag, kanske i juni nästa år, erkänna att jag också blivit beroende? Stirra på dumburken, formulera tankar till ord och skriva av mig en hel massa...
Ja vem vet? Nu är jag här, jag ger det ett försök!
Kärlek♥
