Från bildbehandling till husvisning.
Min hatt fick fnatt.
Det gick inte att kamma hem äran över vinst i Monopol denna afton. Inte heller i Alfapet. Så en slutsats man kan dra av det är att jag har haft bättre kvällar. Men otur i spel ger väl tur i kärlek som man säger. Så jag får vara glad ändå. På tal om kärlek. Vem sjutton vill ha Linda Rosing? Och i så fall varför? Det är för mig en gåta. Men det är ganska underhållande ändå att titta på sådan där pinsam skit på teve. Jaja. Over and out go vänner. Nu knyter jag mig.
Sömnproblematik.
Det känns som att jag håller på att bli tokig. Fattar ju själv att det här med sena nätter inte är något hållbart. Och nu har jag försökt två kvällar i rad att i alla fall hoppa i säng samtidigt som Claes. Så långt allt bra. Men ett nytt problem har uppenbarat sig. Jag ligger där och vrider och vänder på mig. Claes somnar på två röda, på rygg. Innebär jobbiga läten. Jävla förbannade snarkningar. Så petar jag på honom, eller knackar i sänggaveln. Tystnad i två jätte korta sekunder sen börjar väsandet igen. Hu! Helt plötsligt stod han där över mig i morse och sa hej då, dags att gå till jobbet. Och för mig kändes det som att jag precis, minuterna innan hade somnat för natten. Hemsk känsla. Nu var det ju tur att det var tillåtet att sova en hel timma till innan fröken P skulle ta sig upp. Ha! Kul! Nej men vi stänger av larmet och lägger oss på mobilen. Såklart. Och här sitter jag nu, försoven. För det kan inte hjälpas, jag vägrar springa in med andan i halsen en sisådär tjugo minuter försent. Då skiter jag hellre i det. Till på köpet har min upproriska hud bestämt sig för att byta ut sig själv. Det ramlar små äckliga hudflagor från hela mig. Ja sådär så att sminket sätter sig i alla fnasor. Jag hade veck efter lakanen i ansiktet också. Det fattar väl vem som helst att man inte kan ha när man visar sig bland folk. Tröttsamma jag. Sitter här och börjar känna mig levande, en timma försent. Älskade kaffe, TACK!
Att sucka högt och sedan hävda att det inte är någonting, fast jag vet att det var det.
Skumt.
Konstig dag idag. Att det är måndag borde ju kunna förklara det mesta. Trodde bergis att jag skulle vakna med sjukdom i hela kroppen. Mådde som en rutten fisk igår. Men icke. Skav i halsen, men inget allvarligare. Så jag gjorde vad jag skulle och åkte till skolan. Lektionen var inställd för läraren var sjuk. Det var just det med sjukdomen. Det var skumt. Jag tyckte att det var obehagligt och ledsamt skumt. Så jag sitter här och hoppas på att jag har fel. För det vore tråkigt om det hade hänt honom något i stil med hemskheter. En oerhört inspirerande person som jag hoppas få se mer av. Verkligen! Så krya på dig och kom snart tillbaka!
Prinsesstårta till prinsessor och fokus resterande dagar. Nu får det vara nog, ja det får det. Adjö!
Min mormor.
Idag var det en sådan där dag då jag kände att jag borde plocka upp mobilen och slå henne en signal. Sen tänkte jag att nej, jag åker till henne i morgon. När det gått en tid utan att man hört av sig eller hört något. Ja, då börjar det kännas i magen på ett särskilt vis. Det lustiga med mig och den där lilla tanten är att vi nog får samma känsla ungefär samtidigt. För hon ringde mig i kväll. Så brukar det vara. Mysigt ska det bli. Jag vill spela skitgubbe, dricka kokkaffe och äta hembakt. Samtalade med Kolan och hon följer med. Jag tycker att det är fint att göra något som jag vet uppskattas mycket från annat håll. Lika mycket som det uppskattas från mitt eget. Fina älskade mormor!
Älskade Ally.
En härlig nostalgisk överraskning! Att slå på teven mitt i natten och råka på allra käraste Ally Mcbeal. Det var inte igår. I love Ally! Så var det en kommentar som fick min uppmärksamhet påtal om vilken ålder som är den bästa. "Frun är hemma med barnen och karln är ute och festar som om han vore 25". Nu kanske det är en icke önskvärd situation att hamna i. Men just det där som om han vore 25. Festandes och 25. Låter inte det som att man menar att man beter sig ungdomligt då? Va? Jo, jag tänkte väl det. McGyver också, han var också på teve idag. Jag var kär och galen i tidernas mesta fixafixet snubbe. Det var han och Crocodile Dundee. Kanske borde nämna att jag inte fyllt tvåsiffrigt då. Det var ett jävla tjat om ålder. Jag får ge mig. Blir ju trött själv.
På lördag är det den hjärtligaste hjärtan dagen under året. Jag planerar att vara snällare än snällast. Det kan väl vara en fin gest när man inte har kosing nog att köpa fina paket. Jag var förresten en raring till flickvän tidigare under kvällen. Claes fick ligga ner i soffan och jag satt upp. Det händer aldrig, så sa han också. Haha. Men det är inget som borde tas som en vana. Nej icke.
Slutklämmen den här natten får bli att jag blir tokledsen när jag känner mig bortglömd. Men jag är medveten om att det är mitt ego som spökar. Dock bör tilläggas att vem det än hade gällt i sällskapet hade reagerat på samma vis. Innerst där inne...
Bearberries?
Vaknade precis i tid för att som vanligt få bråttom i lördags. For i ilfart till systemet och inhandlade kvällens dricka. Kolan ville blanda drinkar, blanda drinkar det gjorde vi. Razz, lime och sprite finingen med mycket is fick en extra twist av björnbär. Björnbär är det nya i litens liv. Inte undra på när Frölunda tapeten var ett enda virrvarr av dessa bär. Tant Natte fixade fixet med lite hjälp av den bästa eyelinerkonstnären i vår tid. Fina flickor presenterades och man hade väl aldrig kunnat tro att man skulle springa på en kär gammal dagiskompis en sån där kväll. Snurrade ut i natten, klackade oss över värsta terrängen och gjorde entré i ett hus av sten. Skoldisco var temat, och skoldisco blev det. Natte hade skoj, oj så skoj! Ska man finna något negativt så var det lilla fröken biafra med mössklädd flicka i släptåg. Tragiska ungdomar, det var bättre på min tid. Annars är jag så nöjd så. Så tack ska ni ha flickor små!
Sportlov?
Jag vet inte om jag är rätt människa att leva upp till att ha ett lov fyllt av sport. Men skönt ska det bli i alla fall. Sova lite längre på morgonen, slappa i myskläder hemma, fika, dricka lite mer kaffe, ligga i soffan och kolla film, läsa en bok, plugga med måtta. Haha. Tror att det bränner kalorier minsann. Nej skämt å sido. Att jag trivs som bäst under täcket i min säng är ingen hemlighet. Men om man någonsin ska få ett fungerande liv måste jag nog börja tänka på att kliva upp i rimlig tid. Jag måste också utnyttja tiden till en massa plugg, inte bara med måtta. Det kommer kännas så mycket bättre då. Matte, särskilt. Ush! Jag ryser. Skrev första provet i företagsekonomi idag och det kändes helt okej. Lite småfel här och var. Det kan jag leva med. Känslan har blivit en helt annan nu när jag avklarat en del. Känner mig mer motiverad och det är en bra känsla. Så med hopp om en ljusare framtid.
Har bokat biljetter till Australia ikväll. Bio är bra, bio är kul. Nöjd över denna planering. Det var nog allt. Jesus, intressanta liv. Eller kanske inte?
Amäh, såbah och ja bah.
Rekreation.
Tittar man lite runt omkring sig märker man att man inte är ensam om att känna sig lite nere eller ur fas. Jag är inte ensam om det. De flesta känns faktiskt lite deppiga. Undrar vad det beror på egentligen? Kan man skylla det på årstiden? Å andra sidan är jag ju inte deppig i den bemärkelsen. Snarare tvärtom. Jag är sugen på skoj och galenskap. Ganska glad och upprymd. Det jobbiga är när verkligheten kommer ikapp och man märker att man inte uträttat ens hälften av det man borde. Jag tror att det är då jag får lite ångest. Alla sina måsten.
Jag hoppas att våren kan skynda sig. Jag längtar! Under tiden så fångar vi dagen i den mån det går då. Ja, så säger vi!
