Varning för sötslisk.

Förtjust. Förtjusande. Förtjusning. Betuttad. Hänryckt. Salig. Bedårande.

Håhå. Och så fint. Fint fungerar alltid som vi alla vet. Och hela bunten ord är lika fina. En bunt med finaste fina ord med liknande betydelse tror jag bestämt. Beroende på hur man väljer att se det.

Jag klamrar mig fast här i livet på den ljusa sidan. Trivs alldeles förträffligt bör tilläggas.

Prima. Fantastiskt. Utmärkt. Bra.

Onsdag.

Okej, lite sammanhängande då.

Onsdag som sagt och en ledig dag. Jag fick sova precis så länge som jag själv önskade vilket jag då också gjorde. Klottrade ner mitt namn på tvättlistan igår när jag kom tillbaka och väntar nu på en maskin. Dricker kaffe under tiden vilket känns som en bra grej att göra. Solen skiner och himlen är blå. Tror att det handlar om en sådan där strålande och härlig höstdag.

Allt gott med socker på toppen. (Nästan så att jag själv mår lite illa...)

Puss!




Måndag - med hopp om det.

En tumme i luften kommer flygandes trots den okristligt tidiga tiden. Allt är positivt tror jag bestämt. Ny vecka, nya friska tag och en kopp kaffe på det. Jupp.

Då kör vi va?

Puss!


Natte, Lasse och koppen med blåbärste.

Hon har inte gjort något särskilt alls dagen i dag. Det mest ansträngande var att så smått ta sig tillbaka till livet efter den oerhört glada aftonen igår. En bedrift i sig minsann. 

Söta sms. Finbesök av kär vän. Pizza. Kaffe och choklad. Småprat i röd soffa. 

Och nu är det dags att runda av. Småmysigt sådär med värmeljusen, tjocktröjan, tekoppen och killen med texterna om livet.

Life is good!

Så är det.


Hemma bra, borta bäst.

Förkyld, förkyldare och så jag. Lite småjävligt sådär, att bli petad någonstans mellan revbenen stup i kvarten. När fröken jag inget hellre vill än att falla tillbaka i vardagliga och bekväma mönster. Struktur i tillvaron, tror att det är det jag pratar om. Well hell. Nya friska tag väntar runt husknuten. Jojo.

Och swooosch eller liknande ljudeffekt, bara den passar väl in på resa tillbaka i tiden. Vi pratar tio år ungefär. Flickrummet är long gone men familjen densamma och lättare än lätt att falla in i samma gamla mönster. Går det att flytta hem igen? Efter att ha fört studie i frågan är svaret nej, no, nicht, icke! Familjerelationer, vilken grej va. Förtjänar en egen rubrik. Innan situationen som blev uppstod tyckte jag mig tycka att just relationen i sig blivit så mycket bättre med åren. Trodde nog att det berodde på att jag nowadays kan titulera mig som vuxen och därmed klokare. Efter närmare eftertanke skulle det också kunna vara så enkelt som distans. 

Så här sitter jag nu tacksam till tusen för mitt andrum, den täppta näsan till trots. Tänk vilken tur jag hade ändå, som fick fatt på den här lilla lyan precis i rättan tid. Och tänk vilken tur jag har som får bli kvar här ända tills vintern. Bästa fint! 


Jag tänker erkänna att jag varit farligt bitter över sommaren som försvann. Det var då. Vinkade adjö till den bitterheten för säkert två veckor sedan och ser nu fram emot hösten. En mustig höst tack! Och jag vill så mycket! Helt sprudlande sådär och det är härligt gånger tusen. Tjocktröjor, tända ljus, raggsockor, fikamys, prassliga löv och rajraj mellan varven. High five på den va? Det finns väl ingen som inte förstår att varm choklad faller inom ramarna för fikamys?
 



Att prata, samtala, diskutera, konversera. Name it! Vända och vrida, sätta ord på tankar. Älta. Till leda nästan. Jag kan det där nu. Att följa magkänslan och peka finger åt ältandet är det nya. Ältande are so last year. Så släng dig i väggen. Det var mest det.

Nu kryper jag ner. 



 
Hot as a fever, rattling bones
I could just taste it, taste it
If it's not forever, if it's just tonight
Oh, it's still the greatest, the greatest, the greatest




Tragiskt.


Små sorgliga kryp. Människor och det som är mänskligt. Att leta syndabockar, jojo. Nog sjutton har jag roat mig med det flertalet gånger för visst tusan kan jag känna en viss tillfredställelse i att kunna skylla på någon annan. Men det här är fan inte okej. Svenska folket har talat och fröken jag vill helst krypa ner i sängen igen. Måndag i all uselhet och det glittriga över fina Sverige känns mest solkigt och grått.

 

Och mänsklig som hon är kan det också roa med tillfredställelsen i att få tillfälle att säga vad var det jag sa. Nedlåtande sådär. Jag kommer inte vara sen på att ta tillfället i akt. Flera gånger om, för sån är jag. Mänsklig. Så jag passar på att skämmas även över mig själv.

 

För att vända om och bli så positiv som jag kan vara idag drar jag även till med den mänskliga förmågan att resa sig upp och gå vidare. Det är just och precis det jag tänker göra. Tummen upp, allt är bra! Visst?

 

Jahadå! Ingen fara på taket. Uppblandat med det tragiska finns det magiska och tur är väl det. Himla tur!

 

Så att.

 

Kaffe på den. Hopp in i duschen.

Statsbärande, det är jag ju. Viktigast av allt som det verkar. Good for you fröken. Så hej hej jobbet.

 

 


Därför!

SOLIDARITET!

Jag må ge sken om att ha åsikter om mycket men saknar sorgligt ofta argument för att styrka det jag tycker. Det bara är så, därför att! Nu kom det. Ett litet ord som styrker det mesta. Och med det sagt, har jag sagt det jag vill säga. Punkt.



http://gladtjej.se

Hallelujah på den! Och amen!

Har inte så mycket mer att tillägga. Det är ju faktiskt så att behovet att ventilera är som störst då det finns något att gnälla över. Skulle säkert kunna komma upp med lite gnäll om jag ansträngde mig. Närmast till hands i så fall är nog allmänt gnäll över bittra människor som sprider negativ energi. Men näe! Jag är less, less, less på elände. Vill inte, orkar inte, tänker inte!

Därför att jag är glad! Och livet är härligt! Och det är fantastiskt fint!

Shit Britt!

Hell yeah!

Tjoheeeeej!


Coffe whore.

Ojojoj!

Det är nu det händer. Märkligt ändå, livet. Helt sådär bara kastas det om och det som under lång tid varit det mest bekanta känns främmande som tusan.

Köksbordet, datorn och en kopp kaffe. För sista gången. Känn på den! Och jag gjorde just det, kände efter. Nog för att det är konstigt. Men rätt, inga tvivel alls.

Skulle kunna säga att jag packat ner hela mitt liv i lådor men det är fel. Det är bara saker som ligger i någon-nyans-av-brunt-bruna-flyttlådor. Livet tänker jag knappast knuffa undan i något förråd. Näedå! För det kommer jag ha fullt upp med att leva. Fatta fint va!

Okej hörni! Nu kör jag på. Stuvar in alla saker i den enorma skåpbilen. Sätter punkt. Och lever vidare.

ALL IN!

Ritsch ratsch filibom.




Packa, packa, packa! Flyttlådor och tidningspapper. En kopp kaffe på det. Lite sång, hellre än bra som man säger. Tankar som snurrar, glada tankar. Jorå, det funkar! Lite jädraranamma bara vänner. Och jag har fått till rätta knycken nu!

Dä ä bare å åk!


RSS 2.0