Kay Pollak va!?
Jag väljer glädje!
Punkt!
Don't be the perfect one, be the right one.
Det är förkylningstider minsann och här sitter jag. Lite läskig sådär.
Har lyckats skruva åt muttrarna i köksbordet så just idag knarrar det inte lika förfärligt mycket som det brukar göra. Annars hade jag gärna plitat ner en rad eller två om hur hemtrevligt det faktiskt låter med köksbord som gör just det, knarrar. Det blir inget med det inte.
Funderar över hösten som liksom bara kom och hur det egentligen känns. Bitter? Njae. Jag är inte det. Fast det går bra att påminna om det i pissigaste vintern, så får vi se vad som sägs då. Lite som det brukar dock, ja att man liksom undrar vart tiden försvann. Och hur dumt det var att inte ta vara på den lite mer, suga ur musten på något vis. Allt man velat göra som aldrig hände and so on. Well. Fint var det på många sätt.
På lördag är det bröllop. Tove ♥ Samir = SANT! Det går över tills du gifter dig och så var det dags. Kärlekstrams va! Trots total avsaknad av den vita klänningsdrömmen är jag helt rörd. Och trots trams är jag en sucker för det. Inte gullegull och rosa fluff och puttinutt. För det är inte riktigt så jag jobbar. Men det där äkta i något. När fröken älta och analysera inte kan hitta några kryphål. Något att ta till för att rädda något som knakar, en putsad yta lalala. Går inte.
Googlade ment to be
Det är vackert! Punkt.
