Söndag - regn ute, regn inne, regn i sinne.
Skulle kunna vända det här dravlet istället för att snöa in på det negativa. Jag skulle alltså kunna lägga krutet på att överdriva den sköna i att det bara kvarstår tre arbetsdagar innan det är dags för den där semestern jag räknat ned till under ett år. Det skulle jag kunna. Men inte idag, nej idag är jag blank.
Det kanske snarare är läge för att backa bandet och minnas en kväll i en by ganska nära min egen. Det var ungefär lika hjärtslitande och dystert då som nu. Det var något med en innebandyboll som symbol för livet. Hoho. Av alla goda råd jag fått, fyll hålen med något. Klibbiklabb? Jenka, eller kanske Hubba bubba med jordgubbssmak. Vad fan som, bara du fyller hålen. Och när det är gjort har du ditt liv, ett ganska lyckligt sådant. Ett helt och komplett.
Den som lever får se, så heter det ju.
"A girl's favorite song always tells more about her feelings than her lips ever will"
När det känns tomt och tyst, då skriver jag.
Ps. Det där med styckeindelning sket sig brutalt.
