Petter - the dog.
Katten Gustaf - great minds think alike.
Måndag, ogillas. Lasagne till lunch, funkar! Det var det.
Och så strösslar jag med lite kärlek och ett dussin hjärtan i kanten dagen till ära.
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
Varsågod!
Puss tja!
Varå hungriga ögon?
I've been meaning to tell you
I've got this feelin that won't subside
I look at you and I fantasize
You're mine tonight
Now I've got you in my sights
Tadaaaa....
Här snackar vi hungriga ögon. Tack Mattan för att du gjorde det sååå bra!
Watch out! Han lär ju vara kapabel till att bita vem som helst i nacken, det ser väl jag.
Love at first sight.
Jag brukar för det mesta tycka att hundvalpar är bra mycket sötare än bebisar. Det var innan jag träffade Vincent. Och om att hjärtat smälte. Wow, vilken kille!
Sara och Alfonso, det gjorde ni bra! ♥
Å allt jag ville var att leva loppan litegrann.
Varför klaga sådär ofantligt mycket på januari? Som om januari har gjort något ont? Va? Nänä. Det är februari som är boven i dramat, minsann. Hur fett kommer det att bli liksom? Eller det kanske är just det som är januaris fel. Uh? Okej. Februari är januaris partner in crime. Och vintrigt, kallt och ganska jävligt kan ta sig där bak för nu vill jag ha vår. Bannemej. Pest eller kolera då. Februari helt klart, trots ovan nämnda klagan. För vi lunkar mot ljusare tider och månad två är definitivt ett steg närmare solen, sommaren och livets glada dagar. Tjo!
Och så streckar vi den 26:e i våra almanackor och även en dag av våra liv. Tragiskt. Fin dag i alla fall. Katching, fyrtioen kronor rikare. Hade hopp om 91 miljoner men ack vad jag bedrog mig. Innan jag rättade raderna hade jag storslagna planer. Men nudlar är som konstaterat ganska gott och vad är väl en bal på slottet när man kan krama den man håller kär?
28 februari blir som det ser ut en födelsedag att hålla koll på i framtiden och jag längtar ihjäl mig efter att pilla på en pyttefot med minitår.
God natt!
I get weak
I get weary
I miss sleep
I get moody
I'm in thoughts
I write songs
I'm in love
I walk on
Nathalie Pernklint och psykbrytet.
Där ja, där kom det. Som förutbestämt eller något kanske? Varför kan man fråga sig? Är det just för att det är vida känt att sluta röka inte ska vara lätt? Försvårade jag situationen redan innan jag försökte genom att bestämma mig för att det skulle bli ett litet helvete? AAAAH! Hur sjukt? Som svar på frågan: SJUKT! Jo!
Så här sitter hon alltså nu och stortjuter mitt i natten. Det är extremt synd om mig. EXTREMT synd om. Och den som inte håller med riskerar att få sina ögon utstuckna. Heter det så förresten? Uttstucken. Fy vad fult det lät. Brukar poppa upp som en sådan där spontan känsla när jag blir lite allmänt frustrerad eller uppretad. Eller om jag stör mig lite extra på någon. Hej, jag vill sticka ur ögonen på dig. Inte för att jag någonsin skulle göra handling av känslan för jag kan föreställa mig hur ytterst obehagligt det faktiskt skulle vara att mosa någons ögon med mina egna fingrar. Nä fy fan! Jag låter bli. Och tänker att det är ganska tur ändå att inget lämpligt offer finns inom räckhåll i skrivande stund. Eller hallå, är det urstucken det borde stå? Va? Googla, det enda rätta.
Kan också lugna mig ett par hekto för att imorgon när jag vaknar plocka upp telefonen och slå min vän svenskaläraren en signal. Sanna, ditt första mission. Ut- eller urstucken? Eller vem som helst som känner sig manad är hjärtligt välkommen att lämna svaret i kommentarsfältet nedan. Okej? Tack på förhand. Och grattis till världens bästa Sanna, du är grym!
Imorgon tänker jag börja röka igen. Minsann. Eller nej. Eller jo. Eller nej. Helt lost här. Och yr. Waaaaah! Och så skriker jag lite till. Klokt beslut vore att låsa in mig själv. Frivilligt. Hejsvejs omvärlden. Ett stycke bitter och hysterisk tjej befinner sig inlåst på Hedevägen, Kinna. Ses till våren när hoppet om livet återvänder. Ha det så skoj ni andra förmodligen lyckliga rökare eller alla obehagligt läskiga renlevnadsvarianter. Rackarns vilket oklokt påhitt. Skriker lite till.
Åt helvete med sötslisket och allt det läskigt positiva. Det här är nattsvart. Befriande som tusan om jag ska vara ärlig.
Ses på andra sidan. Tjing så länge!
Scheiße.
Fånga dagen-tjafset hjälper oerhört bra, tro det eller ej. Sötslisk-positiva Nathalie är här för att stanna och förväntningarna på året som precis börjat är skyhöga. Tvåtusenelva lär ju bara bli det bästa året ever. Jahadå!
Skulle kunna fortsätta med att-göra-listan, alltså den tre mil långa. Kanske inte har tiden, lusten eller orken just nu så jag koncentrerar det hela kring punkt ett. Jamen gissa då? Va? Kan det ha något att göra med nytt år och nya vanor. Det mest klassiska. Jovisst, jag ska sluta röka. Hu! När jag vaknar är det slut på det roliga minsann. Adjöss och hej då. Ooooh, hur ska det gå? Den som lever får se. Jag gör det bara och så är det gjort sen. Punkt. Det sorgliga i berättelsen är att det känns som om jag säger upp bekantskapen med en kär vän. Sjukt, jag vet. Fast det var just det. Rensa bort dålig, negativ energi. Att må bra. Det är det nya nu.
Och lite sentimental så här på småtimmarna. Inte ledsen-ledsen. Näe. Mest väldigt lycklig. Alltså lycklig-lycklig. För det är så fint. Fin-fint. Visst, januaritrött och lite seg precis som var och varannan människa. Men under ytan spritter det. Har lite svårt för att veta vart jag ska göra av just den energin och det blir lite ofokuserad pannkaka av varje dag. Men det gör liksom ingenting för det får gärna vara så just nu. Eller en liten och egentligen ganska meningslös diskussion om hur sommarstugor luktar. Att man kan bli så in i själen lycklig av att dela en tanke. Helt fantastiskt underbart.
Snart, vilken dag som helst blir jag moster igen. Om att jag ser fram emot att lära känna en helt ny liten människa. Kan tjuta när jag funderar över det. Gråtmild av bara tanken på happy endings. Inte för att livet är slut på något vis, vi snackar ju tvärtom. Men när motgångar vänder, fri sikt och allt som löser sig till det bättre.
Jag märker själv att det är high time för fröken att krypa ner. En SISTA cigg på det. Uj!
High five, hallelujah och amen tamejtusan. Kick some ass? Jamen vänta bara! Carpe diem liksom.
Stirrandet, magkänslan, det mysiga och rent i allmänhet.
Jag tänkte försöka hitta lite ord att knappra ner, för att göra en uppdatering och ja, här sitter jag. Grön soffa parkerad på nylagt golv och tack, tack för all hjälp jag fått till att börja med!
Nathalie Pernklint. Hej, hej och välkommen. Just för tillfället har jag bara kaffe så det räcker till imorgon bitti. Men te finns. Och bullar. Och keso? Jorå, rätt slätt tillbaka i keso-träsket. Det var ett tag sedan sist men två burkar, en vecka senare har jag återigen kommit på grejen. Örtsalt också och tomat. Små illans röda med stark doft. Någon som hänger med? Pratar om själva tomatplantan tror jag, lite som det luktar när man gör entré i ett växthus på sommaren. Det är så jag vill att tomaterna ska lukta när man öppnar förpackningen. Alltså blir man tvungen att köpa sådana tomater som fortfarande sitter kvar på sin kvist. Hej kvisttomaterna, örtsaltet och keson. Och knäckemackan då. Eller skorporna. Torftigt? Skulle inte tro det va.
Så var det grejen med att ställa sig och stirra på något, fundera över att ta tag i just det man stirrar på för att alldeles sekunden efter rycka på axlarna och göra något lite mindre vettigt istället. Så jobbar jag. Likadant med julklappsgrejen. Stirra lite på något som skulle kunna passa, dit och inte längre. Men julklappspapper finnes tamejtusan. Det är bra och fint på samma gång.
Raggsockor på fötterna och fötterna på bord. Passande vägg för en teve av något slag, men icke. Så att ljuga för radiotjänst är inte längre nödvändigt. Och numer kan hon också svara vilket suspekt nummer som än ringer. Ja, om det lyckas gå fram några signaler då för mottagning och mobiltelefon och jag klaffar inte särskilt väl. Betonghus, badhus, whatever. Men lycklig! Ja, det är jag!
Hemma liksom! Dä ä skiten hörni!
Tänk att det till och med var en bra måndag, lucia och allt. Inte för att jag har lussefirat men jag skrattade gott åt två små påpälsade minivarelser som gjorde Visko tidigare i morse. För vinter är det visst och den långa vandringen i evigt mörker har börjat. Skulle kunna klaga över just det en hel massa men väljer att låta det vara. Axelryckning på det och vidare i programmet so to speak. Lite brist på varmfodrat och ullsulor går åt som smör i solsken för att slänga till med något som man brukar säga. Där stod jag och där stod min fina följeslagare i hej-vi-hatar-måndagar-klubben och undrade vad som egentligen hände. Dagen försvann utan det där eviga tittandet på klockan, suckarna och den där rätt så slokande hållningen (eller var det just därför kanske?). Och glada var vi och jamen visst, som söta tanten sa, det är ju oerhört vackert där ute. Sol till och med om jag inte minns fel. Och krispigt. Krispkallt och måndag, men vackert. Funkar!
Varm och pirrig och mysig och förväntansfull med hopp om det och ååååh! Trött, tröttare och väldigt trött på fånga dagen tjafset och kärleken övervinner allt. Men ganska lätt att trilla dit i alla fall.
Tuggar på tomat. Har också fotat tomaterna. Tänkte kryddat med tomatfoto. Men lika lite intressant som det är att läsa om tomaterna är det att titta på tomaterna. Och det var det sista hon hade att säga i tomatfrågan.
Puss hej!
Tjingeling eller något annat passande.
Igår var det kalajs uppe i Maribergsparken. Coverband, rusningsdrycker och en bunt trevliga människor. Det ska inte mycket till för tokskutt, glädjehopp och lite näsblod (hade inte riktigt koll på vart jag skuttade iväg...). Tack ska ni ha finafina tjejerna för att ni ordnade det hela så himla bra!
I veckan SKA lägenheten vara klar. I helgen SKA jag flytta in. Japp!
Nu: SÄNG!
Sweet dreams!
Blått går bort.
Man kan också byta partystassen mot målarbrallan och ta tag i det som skulle göras. Så det gjorde hon. Resultatet? Ha! Fröken har en tendens att sväva iväg. Göra annat, göra för lite, göra lite för mycket, pilla, titta, lalla, tralla, tugga på en nöt. En Sara-syster på visit och lite världsproblem att lösa, lite ältande att älta, tjoande att tjoa. Och paket att öpnna, minsann! Porslin, vilken grej va! Ojoj det är lycka det.
Så att. Jag tror att färgen liksom torkade ihop där mot slutet, kladdig och jävlig. Där nånstans gav jag upp. Nu låtsas jag mest att det inte var på sant. Imorgon blir en bra dag väldigt väl lämpad till att slutföra det jag påbörjat. Andra strykningen. Jojo. Stor tjej kan själv, kladdig och jävlig färg till trots. Tss... Och konstaterar å det bestämdaste att det där med renovering kan vara skoj i si sådär en timma, sedan sinar tålamodet. Och med handen på hjärtat är det ju piff och pill som är det som är grejen. Att flytta en ljuslykta tre centimeter fram och tre tillbaka på ett ungefär.
H6, där bor jag. Enligt hörsägen gick det tokigt till just där back in the days. Smaskigheter som fylleslag och torkade könsvätskor lite varstans. Men jag väljer att se det härliga i att ställen bär på en historia. Och något oanständigt leverne är väl inget jag skulle få för mig att pyssla med inte? Nope. Kakbak, symöten och fikamys är skiten.
Och lite skojigt. Skulle man inte hålla med kan det vara idé att återkomma i ett mer övertrött tillstånd.
Hoho.
Tills nästa gång ska jag göra allt jag kan för att få fatt i ett makalöst klipp med en mindre känd rapartist. Glädjerus, fånflin och pirr i magtrakten utlovas. Åh!
Nu. Nu däremot kastar jag in.
Tjing!
Napp!
Kände så smått paniken, det gjorde jag. Sen sov jag på saken, vaknade upp och hepp hepp så var det löst. Jädrans vad fint. Tack, tack, tack! Inte högre makter, bara nästan. Men vi kan kalla henne Linda och honom för Lars. Och fröken jag verkar inte komma särskilt långt härifrån. Men vad gör det när jag kan skriva mitt namn på dörren? Placera kryddburkar, kaffekoppar och annat krafs precis just där jag anser att de ska stå? Nä, ingenting.
Här bor Nathalie Pernklint. Välkommen som fan!
Imorgon är det måndag. Rackarns så fint!
Psst...
Puss!
Det där med tålamod.
Eller är det fiskelycka vi pratar om? Och grejen med att fiska har jag inga direkt trevliga erfarenheter av. Attans obehagligt att ta ihjäl fisken när den väl hamnat på kroken. Well. I keep going strong med att kasta ut krokar till både höger och vänster. Upp och ner också för den delen. Ett hejvilt krokkastande faktiskt. Och hoppas hemskt och himla mycket att turen vänder. För jag behöver någonstans att bo. Så är det! Inte för att jag inte både är glad och tacksam för mitt lilla krypin i staden. Utan för att jag med åren insett att jag blivit såpass bekväm att jag behöver någonstans att kalla för hemma med mitt namn på dörren.
Här bor Nathalie Pernklint.
Välkommen liksom!
Jäh jäh, det är ett tag kvar tills december.
Skrattar måndagsångesten rätt i ansiktet.
Känner mig ganska driftig så här på kvällskvisten. Knapprat iväg ett par mail till diverse hyresvärdar och fixat med viktiga papper. Himla käckt att ha det gjort.
Nu väntar fikadate och kvalitetstid med kär vän. Innan jag kastar in tänker jag bjuda på något oerhört skoj!
Håll i hatten...
Hur kul? Ojojoj! Jag kan helt enkelt inte sluta SKRATTA!
Puss!
Varning för sötslisk.
Förtjust. Förtjusande. Förtjusning. Betuttad. Hänryckt. Salig. Bedårande.
Håhå. Och så fint. Fint fungerar alltid som vi alla vet. Och hela bunten ord är lika fina. En bunt med finaste fina ord med liknande betydelse tror jag bestämt. Beroende på hur man väljer att se det.
Jag klamrar mig fast här i livet på den ljusa sidan. Trivs alldeles förträffligt bör tilläggas.
Prima. Fantastiskt. Utmärkt. Bra.
Onsdag.
Okej, lite sammanhängande då.
Onsdag som sagt och en ledig dag. Jag fick sova precis så länge som jag själv önskade vilket jag då också gjorde. Klottrade ner mitt namn på tvättlistan igår när jag kom tillbaka och väntar nu på en maskin. Dricker kaffe under tiden vilket känns som en bra grej att göra. Solen skiner och himlen är blå. Tror att det handlar om en sådan där strålande och härlig höstdag.
Allt gott med socker på toppen. (Nästan så att jag själv mår lite illa...)
Puss!
Måndag - med hopp om det.
En tumme i luften kommer flygandes trots den okristligt tidiga tiden. Allt är positivt tror jag bestämt. Ny vecka, nya friska tag och en kopp kaffe på det. Jupp.
Då kör vi va?
Puss!
Natte, Lasse och koppen med blåbärste.
Hon har inte gjort något särskilt alls dagen i dag. Det mest ansträngande var att så smått ta sig tillbaka till livet efter den oerhört glada aftonen igår. En bedrift i sig minsann.
Söta sms. Finbesök av kär vän. Pizza. Kaffe och choklad. Småprat i röd soffa.
Och nu är det dags att runda av. Småmysigt sådär med värmeljusen, tjocktröjan, tekoppen och killen med texterna om livet.
Life is good!
Så är det.
Hemma bra, borta bäst.
Och swooosch eller liknande ljudeffekt, bara den passar väl in på resa tillbaka i tiden. Vi pratar tio år ungefär. Flickrummet är long gone men familjen densamma och lättare än lätt att falla in i samma gamla mönster. Går det att flytta hem igen? Efter att ha fört studie i frågan är svaret nej, no, nicht, icke! Familjerelationer, vilken grej va. Förtjänar en egen rubrik. Innan situationen som blev uppstod tyckte jag mig tycka att just relationen i sig blivit så mycket bättre med åren. Trodde nog att det berodde på att jag nowadays kan titulera mig som vuxen och därmed klokare. Efter närmare eftertanke skulle det också kunna vara så enkelt som distans.
Så här sitter jag nu tacksam till tusen för mitt andrum, den täppta näsan till trots. Tänk vilken tur jag hade ändå, som fick fatt på den här lilla lyan precis i rättan tid. Och tänk vilken tur jag har som får bli kvar här ända tills vintern. Bästa fint!
Jag tänker erkänna att jag varit farligt bitter över sommaren som försvann. Det var då. Vinkade adjö till den bitterheten för säkert två veckor sedan och ser nu fram emot hösten. En mustig höst tack! Och jag vill så mycket! Helt sprudlande sådär och det är härligt gånger tusen. Tjocktröjor, tända ljus, raggsockor, fikamys, prassliga löv och rajraj mellan varven. High five på den va? Det finns väl ingen som inte förstår att varm choklad faller inom ramarna för fikamys?
Att prata, samtala, diskutera, konversera. Name it! Vända och vrida, sätta ord på tankar. Älta. Till leda nästan. Jag kan det där nu. Att följa magkänslan och peka finger åt ältandet är det nya. Ältande are so last year. Så släng dig i väggen. Det var mest det.
Nu kryper jag ner.
Hot as a fever, rattling bones
I could just taste it, taste it
If it's not forever, if it's just tonight
Oh, it's still the greatest, the greatest, the greatest
Tragiskt.
Små sorgliga kryp. Människor och det som är mänskligt. Att leta syndabockar, jojo. Nog sjutton har jag roat mig med det flertalet gånger för visst tusan kan jag känna en viss tillfredställelse i att kunna skylla på någon annan. Men det här är fan inte okej. Svenska folket har talat och fröken jag vill helst krypa ner i sängen igen. Måndag i all uselhet och det glittriga över fina Sverige känns mest solkigt och grått.
Och mänsklig som hon är kan det också roa med tillfredställelsen i att få tillfälle att säga vad var det jag sa. Nedlåtande sådär. Jag kommer inte vara sen på att ta tillfället i akt. Flera gånger om, för sån är jag. Mänsklig. Så jag passar på att skämmas även över mig själv.
För att vända om och bli så positiv som jag kan vara idag drar jag även till med den mänskliga förmågan att resa sig upp och gå vidare. Det är just och precis det jag tänker göra. Tummen upp, allt är bra! Visst?
Jahadå! Ingen fara på taket. Uppblandat med det tragiska finns det magiska och tur är väl det. Himla tur!
Så att.
Kaffe på den. Hopp in i duschen.
Statsbärande, det är jag ju. Viktigast av allt som det verkar. Good for you fröken. Så hej hej jobbet.
Därför!
Jag må ge sken om att ha åsikter om mycket men saknar sorgligt ofta argument för att styrka det jag tycker. Det bara är så, därför att! Nu kom det. Ett litet ord som styrker det mesta. Och med det sagt, har jag sagt det jag vill säga. Punkt.
http://gladtjej.se
Hallelujah på den! Och amen!
Har inte så mycket mer att tillägga. Det är ju faktiskt så att behovet att ventilera är som störst då det finns något att gnälla över. Skulle säkert kunna komma upp med lite gnäll om jag ansträngde mig. Närmast till hands i så fall är nog allmänt gnäll över bittra människor som sprider negativ energi. Men näe! Jag är less, less, less på elände. Vill inte, orkar inte, tänker inte!
Därför att jag är glad! Och livet är härligt! Och det är fantastiskt fint!
Shit Britt!
Hell yeah!
Tjoheeeeej!
