Beach 2010?
Jag ogillar sportiga, hurtiga och sunda människor. Eller ja, det låter lite knasigt kanske. Men i dessa människors närvaro känner jag mig lätt som en potta skit. Eller dödlig och ganska så mycket obehaglig till mods. Så är det med det. Och nog sjutton önskar jag många gånger att jag själv var en fräsch fläkt med ett sunt leverne. Jodå!
Kaffe och cigg. Hur klingar det? Inte alls hälsosamt. Men jag gillar kaffe och cigg. Tyvärr!
Har funderat på att radera cigg och låta kaffe stå kvar. Men ett steg i taget.
Och nu tänker jag även passa på att tala om att jag också ogillar människor som börjat ta tag i sig själva. Dieter till höger och vänster. GI-blabla och LCHF-hitådit. Och så hurtiga motionspass på det. Eller nej. Jag ogillar hur mycket fokus som läggs på att älta och tjata sönder viktnedgång, medvind och motgångar på vägen. Ett jäkla tjat va! Men hoppsan hejsan vad lätt det är att tjata sönder något man är mitt uppe i.
Det jag egentligen ogillar är att jag vet att jag borde. Men energin har inte riktigt funnits. Förrän nu. Och i samma sekund förvandlades jag till en ältare med stort fokus på pågående procedur. Jag ber om ursäkt! Det är dödens illa och tråkigt att lyssna på. Så därför nämner jag det nu. Och efter att jag loggat ur mig härifrån idag tänker jag knipa käft! För det finns inget mer ointressant att lyssna på.
Den dagen finaste klänningarna återigen sitter som handen i handsken kommer jag jubla. Och ingen kommer jubla mer än jag. No more skinnet på korven eller nätet på kasslern om ni så vill. No more transfetter och modifierad stärkelse. Men samtidigt påminner jag mig själv om de allra bästa fördelarna och det jag egentligen strävar mot. Alltså, en mer hälsosam livsstil. Slänger in klyschan om att vi bara har ett liv och blabla. Beach 2010 följer med på köpet men det är inte en övergående trend jag är ute efter. Nej en förändring som består. Och det är målet.
Idag började fas två. Att komma i form utlovas av programmet som ska följas i fyra veckor. Fina grejer. Och ett fett streck är struket över moment måndag vecka 1. Efter vecka 4 hoppas jag att det går av bara farten.
Med det sagt lovar jag som sagt att aldrig någonsin nämna det här igen. För människor med lite sämre karaktär är de jag gillar bäst. Slapphäng, mys, fika och göttigheter liksom. Och om någon undrar vem jag egentligen försöker lura? Svaret på frågan är då att jag verkligen går in stenhårt för att lura mig själv. Med goda och hälsosamma avsikter förstås.
Vi har bara ett endaste liv. Ett värdefullt sådant.
Jag tänker på Niklas. Inte för att det hjälper men det är det enda jag kan göra. Och samtidigt i hans elände och sorg passar jag på att uttrycka hur jävla tacksam jag är. Tacksam för varje dag mina nära får leva och må bra!
