MinaJagNathalie

Längesedan och inget seende?

Man kan också byta partystassen mot målarbrallan och ta tag i det som skulle göras. Så det gjorde hon. Resultatet? Ha! Fröken har en tendens att sväva iväg. Göra annat, göra för lite, göra lite för mycket, pilla, titta, lalla, tralla, tugga på en nöt. En Sara-syster på visit och lite världsproblem att lösa, lite ältande att älta, tjoande att tjoa. Och paket att öpnna, minsann! Porslin, vilken grej va! Ojoj det är lycka det.

Så att. Jag tror att färgen liksom torkade ihop där mot slutet, kladdig och jävlig. Där nånstans gav jag upp. Nu låtsas jag mest att det inte var på sant. Imorgon blir en bra dag väldigt väl lämpad till att slutföra det jag påbörjat. Andra strykningen. Jojo. Stor tjej kan själv, kladdig och jävlig färg till trots. Tss... Och konstaterar å det bestämdaste att det där med renovering kan vara skoj i si sådär en timma, sedan sinar tålamodet. Och med handen på hjärtat är det ju piff och pill som är det som är grejen. Att flytta en ljuslykta tre centimeter fram och tre tillbaka på ett ungefär.

H6, där bor jag. Enligt hörsägen gick det tokigt till just där back in the days. Smaskigheter som fylleslag och torkade könsvätskor lite varstans. Men jag väljer att se det härliga i att ställen bär på en historia. Och något oanständigt leverne är väl inget jag skulle få för mig att pyssla med inte? Nope. Kakbak, symöten och fikamys är skiten.

Och lite skojigt. Skulle man inte hålla med kan det vara idé att återkomma i ett mer övertrött tillstånd.



Hoho.

Tills nästa gång ska jag göra allt jag kan för att få fatt i ett makalöst klipp med en mindre känd rapartist. Glädjerus, fånflin och pirr i magtrakten utlovas. Åh!

Nu. Nu däremot kastar jag in.

Tjing!