Tragiskt.
Små sorgliga kryp. Människor och det som är mänskligt. Att leta syndabockar, jojo. Nog sjutton har jag roat mig med det flertalet gånger för visst tusan kan jag känna en viss tillfredställelse i att kunna skylla på någon annan. Men det här är fan inte okej. Svenska folket har talat och fröken jag vill helst krypa ner i sängen igen. Måndag i all uselhet och det glittriga över fina Sverige känns mest solkigt och grått.
Och mänsklig som hon är kan det också roa med tillfredställelsen i att få tillfälle att säga vad var det jag sa. Nedlåtande sådär. Jag kommer inte vara sen på att ta tillfället i akt. Flera gånger om, för sån är jag. Mänsklig. Så jag passar på att skämmas även över mig själv.
För att vända om och bli så positiv som jag kan vara idag drar jag även till med den mänskliga förmågan att resa sig upp och gå vidare. Det är just och precis det jag tänker göra. Tummen upp, allt är bra! Visst?
Jahadå! Ingen fara på taket. Uppblandat med det tragiska finns det magiska och tur är väl det. Himla tur!
Så att.
Kaffe på den. Hopp in i duschen.
Statsbärande, det är jag ju. Viktigast av allt som det verkar. Good for you fröken. Så hej hej jobbet.
svart dag har det varit. men kära du, skämmes icke över dig själv för du är bra och du bryr dig. nu har jag öppnat portarna till min blogg igen, med nytt, vuxnare sökid. välkommen dit! puss
Ja, om man ändå hade ett hej hej jobb att gå till. Somliga av mina bekanta verkar nämligen tycka att det ska löna sig att arbeta och allt annat är bidragsfusk.
Så nu vet jag det. Aj a bidragsfuskare minsann.
Fint.
Ska kolla upp om nästa vecka - ons då eller?
Kram.
