Och hjärtat det smälter...
Sitter här och klickar fram bilder på luddiga, rara, gulliga, ulliga, söta, älskvärda, bedårande små valpar. Jag vill ha en hund. Alltså, på allvar! Jag vill det! Skit mycket. Så ge mig en för fasiken för hjärtat värker! Och sen å andra sidan är det också ganska praktiskt att inte ha en. Jo nog för det. Men ändå. Vi snackar en egen. Min bästa, finaste vän. Hallå? Men så är det herrn i huset. Vi delar brevlåda. Men vi delar inte entusiasmen över en puppylove. Nicht. Jag tror att han vill ha en bebis som skriker och bajsar i blöja. Inte en som skäller och kissar på golvet. Och jo jag hade minsann kunnat göra slag i saken på egen hand. Men håll med om att det kanske inte vore toppen för jag inser ju själv att det inte fungerar så. Lite hjälp måste jag ha. Så jag lägger ner det igen. Plopp upp, krasch boom. Likaså bra. Men kolla för sjutton gubbar på den här lille kraken och försök sedan motstå vill ha känslorna...
