Puts väck.
Fläcken är ett minne blott, ja i alla fall på min kropp. Den är påväg till ett mikroskop någonstans där den ska undersökas. Jag har gett min tillåtelse över att den ska få sparas i någon slags leverfläcksbank. Kanske kan komma till användning för någon och det är väl bra. Bedövningen tog nog inte som den skulle riktigt och det gjorde ganska ont. Men man är ju tuff liksom. (Särskilt med pappa som sällskap ute i väntrummet.)
Min store starke far tog med sina två äldsta flickor till Gästhuset. Att bli bjuden på lunch är inget man tackar nej till. Sara har återvänt till Sverige från Italien och sin stallion. Sprudlande. Fint att se någon så upplyft. Tror att man ska få träffa förmågan när Augusti närmar sig. Kul, men alltid obehagligt när jag ska till och prata utrikiska. Öhhh, bah, yes... Men det ger sig det också. Frågan är om det är värt att han presenteras för denna skaran lustiga familjen. Det dyker ju upp konstigheter lite här och var. Att jag är som jag är har sina förklaringar. Alltid skönt att skylla på något. Inte sant, att jag tycker, ja! Inget är väl mitt fel. Fantastiskt att vara så PERFEKT!
Stackars Niklas stod utanför Visko i måndags med en tom blick. En helg med Pernklints tar musten ur vem som helst. Mamma har liksom tappat det. Finns inga gränser längre. Att först föra ett långt och plågsamt krig med finnarna på ena sidan häcken och sedan starta ett till med albanerna på den andra. Ja jösses.
En grej till bara... mormor har varit på date!! Hur rart är inte det? Jag har i och för sig inte fått informationen direkt från henne själv så det ser jag fram emot. Det var något om att det inte fanns så mycket dopp. Och det slutade upp med att det är ju inte så svårt att ordna till. Så vi struntar att rota vidare i det. Ganska lågt faktiskt. Sleep tight!
