Jag är ingen hypokondriker i alla fall.
Tänk vad bra man är på att roa sig med det häringa internätet. Google, världens mest användbara uppfinning. Jag googlade en av våra modernaste folksjukdomar, ångest. Här var det träffar. En grej som kändes som ett vettigt tidsfördriv var psykologitest. Tänk vad fint att man inte behöver gå till läkare för att få sin diagnos. Nej det räcker att svara sanningsenligt på några frågor och klicka sig fram till skalan 1-33. Jag lider troligtvis av panikångest men någon hypokondriker är jag inte. Haha. Ganska lätt hänt annars kan jag tro. I dagens elände och alla hemskheter. Att man inbillar sig saker och får det att verka värre än vad det kanske är. Men det är lätt att bli mörkrädd. Jag hoppas att det går bra för en viss fröken i morgon. Att det visar sig vara bra och inte dåligt. Själv ska jag plocka upp mobilen det första jag gör och ringa till vårdecentralen. Hej, ta alla prover ni kan tänkas komma på och tala om för mig hur jag ska leva för att må bra. För nu orkar jag inte sitta här och dega ihop längre. Och hur satans kul är det egentligen att vara en in i helvete negativ person vareviga dag när man egentligen vill vara glad och sprudlande med ungdomlig energi? Nä fy satan.
Jag kan inte åka hiss, eller jo. Men när jag går ut ur en hiss efter att ha åkt i den börjar golvet hoppa. Det är obehagligt kan jag lova. Så min helg hade gott om hoppande golv. Det var en snabb superhiss på Marina Plaza. Så inte nog med hoppetihopp, det hisnade i magen varje gång man åkte ner. Nästan så att jag funderade på att ta trappan. Toaletten luktade bajs. Det var något med avloppet. Jag klagade. Vi blev erbjudna att byta rum. Men det gjorde vi aldrig. Funderar på varför nu. Men i det stora hela var det en kanonmysig helg. Hoppetihopp... Ny vecka, nya friska tag!?
