MinaJagNathalie

Man kan ju börja undra. Hur det fungerar i huvudet på den där tanten. Det är ändå skönt att lätt kunna hitta en anledning till varför man själv är som man är. Tror att det kallas gener och kommer med på köpet när man föds. Jag lyckades inte lyfta luren idag och slå det där numret till vårdcentralen. Nej, jag tänkte som så att jag ringer mamma och rådfrågar. Det är ju hennes yrke och har varit i en sisådär 30 år. Tänkte mig att hon kunde tala om vad jag särskilt skulle be om, vad gäller sprutprov och andra läskigheter. Det var ingen hemma på Näs. Något senare, nu ikväll ringde hon tillbaka. Valde ett illa tillfälle, mitt upp i viktigheter som Monopol. Jag försökte dra en rödluvan och sa att det visst inte var något speciellt. Men hennes moderliga instinkter talade antagligen till henne så hon gav inte med sig. Tänkte att jag drar mitt tillstånd snabbt, tillägger att jag planerar att gå till farbror doktor och undrade bara vad jag skulle be om för prover. Nejmen åh men vad säger du? Går du omkring och känner dig så? Men du förstår väl själv att du måste gå till en läkare, jaaaaa det MÅSTE du göra. Nähä? Vad var det jag sa precis? Så i morgon ska vi tala om saken. Vilket inte känns ett dugg lugnande. För hade jag dödsångest innan är det ingenting mot vad jag kommer att ha efter en pratstund med lilla mor. I hennes värld finns det inget annat än elände. Dumt kan tyckas, att blanda in henne i min ohälsa. Men hon är ju mamma och en viss känsla av trygghet infinner sig ändå, bara genom att ha henne inblandad.

I morgon väntar studiedag och studiedag it is! Därmed basta...