MinaJagNathalie

Nejmen Nathalie! Det där var väl omoget? Ja och som om jag bryr mig? Nu har jag i alla fall öppnat den fula boken och räknat en jävla massa tal en jävla lång tid. Kanske var att ta i. Men två timmar. Jag borde få ett pris. Jag hade varit en bra mycket lyckligare människa om jag sluppit potenser och prefix, jag lovar. Vet också att det är helt kört att hoppas på underverk. Bit ihop och ta dig igenom skiten. Nog om det.

Jag har försökt klura på varför jag beter mig som ett deppigt monster. Jag kommer fram till en massa anledningar som låter som vettiga orsaker. Bekräftat blir det också av de nära som är jäkligt bra på att trycka på precis samma punkter. Och sen stöter vi på fler problem. För jag blir tokig på förmaningar om vad jag borde göra. Och jag blir tokig på mig själv över att jag inte lyckas ta tag i ett enda något av det jag vet att jag borde få uträttat. Hur bryter man en sådan trend? Det är väl det jag ska komma på.

När jag fyllde år i höstas fick jag en bukett med underbara rosor. I buketten satt ett kort som talade om att Marina Plaza väntar. Och den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. I helgen bär det av till Helsingborg. Fan vad skönt att komma iväg och lyxa till det lite. Det är en aktivitet precis i min smak. Att sova på hotell, att vakna på hotell och att äta frukosten på hotellet. Fina grejer det där.

Sleep tight, wake up bright! You wish!