Yes!
Historiska snubbar och tjusiga ord.
Jag blir helt tokig på författare, forskare och ditten-datten som ska till å använda alla dess svåra ord. Varför? Tänk vad det hade underlättat för alla inblandade om man slapp googla vart och vartannat för att förstå vad det betyder. Men fint ska det va, jag börjar förstå det nu.
Att bekanta sig med alla dessa historiska snubbar är ganska intressant. Faktiskt. För något som är skönt är att stressen och pressen inte har infunnit sig, ännu. Vad som slår mig är att du måste ha förmågan att sätta ord på dina tankar. Det klart att det fanns fler än Sokrates och Platon på den tiden det begav sig, som hade vettiga funderingar. De hade däremot inga möjligheter att sprida dem vidare. Tuff värld vi lever i. Är det så att man måste synas, höras, veta mest och armbåga sig framåt för att göra skillnad? Måste man lägga till med ett tjusigt fackspråk för att få folk att lyssna? Så är det nog.
"Jag vet endast att jag intet vet"
Upphovsmannen till mitt håravfall.
Sitt där och flina, förbaskade gubbe.
Jag var tvungen till att googla fram ett ansikte på personen vars verk jag brottas med. Här har vi honom, i egen hög person. Roger Säljö, tadaaaa! Erkänn, han ser nöjd ut. Jojo. Jag ska minsann visa dig!
Soffpotatis.
Sötpotatis, King Edward, Asterix, eller en färskpotatis. Vad som hade väl varit bättre än en soffpotatis? En del är fasta och fina, några andra är små och naggande goda, eller så är de av mjölig konsistens och lämpar sig väl för gratänger. Men jag är bara mjuk och dallrig. Tasty? Nä, tror inte det. Inser att det är dags att skärpa till sig. Men det är ofta lättare sagt än gjort.
För det första brukar jag skylla på att jag inte har något att ta på mig. Det går inte träna i klänning och kalasbrallor heller? Därför är jag bra på att ta en sväng om eller två, inhandla något som duger att svettas i och... ja så långt allt väl. Det som sedan händer är att jag inser att bekväma träningskläder är minst lika härliga att ha på sig här hemma. Hemmamys med lite för många bullar, härligt slappt i soffan. Soffpotatis, det är jag det!
Nu är det däremot på tiden att göra slag i saken och ändra på detta ohälsosamma beteende. Så jag ställer mig frågan, Corpus eller Friskis? Och här är jag nu.
Jag har glömt att tala om vilken fantastisk födelsedagspresent jag har fått av mina nära och kära. En systemkamera minsann. Det tycker jag är toppen. Vad som är mindre toppen är att jag även här ställs för det svåra beslutet att välja. With Canon you can eller är Nikon the shit?
Det är ett hårt liv, sanna mina ord!
Fantastiska fantasi.
Fantisera mera gott folk! Det förgyller vardagen men kan dessvärre leda till ångest i det långa loppet. Jag är utomordentligt bra på låtsaslek. Jag leker och låtsas varje dag att jag inte har särskilt mycket alls att göra. Men tyvärr finns det en verklighet också. Attans!
Igår försökte jag verkligen att vara snäll mot Roger Säljö. Jag bjöd på kaffe i mina allra finaste muggar. Men det fungerade inte. Vi kommer inte överens, alls. Ska på parterapi nu, jag och Roger. Får se om vår relation kan stärkas något på så vis? Sociokulturellt perspektiv, snälla! Jag blir tokig...
Fia-Lotta bjöd på godaste kvällskäket igår, tupperwarefika. Mackor med gott pålägg. Paj med vaniljsås. Jag vann inte Monopol och inte heller yatzy. Jag kom sist, men i min fantasivärld är det tvärtom som gäller, vilket betyder att jag kammade hem hela skiten. Gött!
Snart kommer Marinas bebis! Jag ska lära den allt jag kan om Monopol!
Nu: Upp till kamp.
Förlåt om jag är bitter och cynisk men det är så det kan va...
Visst hade det varit fint om elever i skolan var som plantor i ett växthus. Att de sög åt sig näringen i form av kunskap och frodades grönskande gröna. Det livslånga lärandet. Men förlåt mig om jag inte lyckas. Den tidigare revolutionerande insikten har jag lagt på is just idag. Målinriktade samhälle med denna ständiga strävan att uppnå och visa resultat. Äsch vad sjutton. Om jag inte försöker läsa av situationen och lär mig pricka rätt. Visa att jag har precis det som man är ute efter, då skiter det ju sig ändå. Skulle det inte spela någon roll om jag kör på tentan då? Jag är lär mig en massa bra att veta saker, bara inte rätt saker. Och det gör inget då? Skulle jag bli lycklig då? Tjurbaj...
Förövrigt hade jag definitivt blivit toklycklig av att vara onödigt rik. Sådetså!
Insikt.
Paaaampaaam... det är ganska svårt det där med att vara fokuserad och hålla motivationen uppe. Inte sant? Man har sin föreställning om vad man borde få ut av en utbildning, att man ska lära sig något som man senare kan ha användning av. Jag är allmänt missnöjd eftersom att jag anser att jag inte gör det. Lär mig något alltså. Inte något som jag anser att jag kan ha nytta av, eller något som jag inte redan visste. Men hur dumt och enkelspårigt är inte det? Jag är ju ändå en person med den starka åsikten att människor som ser svart-vitt på det mest är ganska irriterande människor. Du bör vara nyanserad! Så det är väl dags att jag själv börjar leva upp till det. All ny kunskap är väl ändå viktig kunskap? Även om jag inte med en gång kan se vad jag ska ha för användning av ditten och datten är det dags att suga åt sig. Det kommer en dag då det kan bli aktuellt att plocka fram sina kunskapsreserver. Börjar jag inte leva efter det och ta för mig så mycket som möjligt kommer jag att vara en männsika fast i mina egna begränsningar.
Revolutionerande insikt kan man säga.
Hej höst.
Det ska medges att jag inte har känt mig överväldigande entusiatisk över mitt val av studier. Det hela känns opersonligt, luddigt och inte alls inspirerande. Så ja, jag har till och med grinat lite över hela situationen. Det klart att det känns tråkigt när man kämpat för en sak, nått målet och sedan sprungit rakt in i en vägg. Nu är jag ju inte den som inte förstår att man måste ge allt lite tid. Och visst känns det bättre för varje dag som går.
Denna veckan och nästa är vi placerade ute i verkligheten. Hurra för VFU! Vilka härliga ungar! Och vips så ramlade myntet ned. Det är det här vi snackar om! Så en lättnadens suck och ett stort tack till de "några-äpplen-höga-människorna" som åter tänt motivationen!
När jag promenerade en sväng på lunchen (mest för att tjuvröka...) prasslade löven under mina fötter. Den friska luften fick det att rinna till i näsan och vantar hade varit värmande välkomna. Jag dricker hellre te än kaffe på kvällen och att tända ljus har plötsligt blivit ett måste. Hej höst. Och nej, det känns inte förjävligt utan faktiskt riktigt bra. Nystart på nåt vis, eller hur var det nu?
