Hej höst.
Det ska medges att jag inte har känt mig överväldigande entusiatisk över mitt val av studier. Det hela känns opersonligt, luddigt och inte alls inspirerande. Så ja, jag har till och med grinat lite över hela situationen. Det klart att det känns tråkigt när man kämpat för en sak, nått målet och sedan sprungit rakt in i en vägg. Nu är jag ju inte den som inte förstår att man måste ge allt lite tid. Och visst känns det bättre för varje dag som går.
Denna veckan och nästa är vi placerade ute i verkligheten. Hurra för VFU! Vilka härliga ungar! Och vips så ramlade myntet ned. Det är det här vi snackar om! Så en lättnadens suck och ett stort tack till de "några-äpplen-höga-människorna" som åter tänt motivationen!
När jag promenerade en sväng på lunchen (mest för att tjuvröka...) prasslade löven under mina fötter. Den friska luften fick det att rinna till i näsan och vantar hade varit värmande välkomna. Jag dricker hellre te än kaffe på kvällen och att tända ljus har plötsligt blivit ett måste. Hej höst. Och nej, det känns inte förjävligt utan faktiskt riktigt bra. Nystart på nåt vis, eller hur var det nu?
