MinaJagNathalie

Och just det är inget jag behärskar särskilt väl alls. Crap!

Varning för ras. Efter spritchock och flykt från verkligheten är det dags att packa väskan på hjul. Flykt och flykt förresten. Jag behöver väl knappast ursäkta mig eller? Var precis påväg att göra det tror jag. Och jag ångrade mig med ens. Eftersom att det här då ska föreställa ventilen ut. Och att den ventilen i första hand är till för mig. Ja, då måste det också vara helt i sin ordning att jag skriver vadsjutton jag vill. Så nej, flytt har jag inte gjort. Jag har levt livet lite annorlunda bara. Behövligt. Och jo, nu är det dags att bege sig tillbaka till Kinna.

Och jag behöver samla mod för att reda ut det liv som pågår där hemma. Det liv jag lever som brukade vara det mest bekanta men som nu känns så skrämmande långt borta. Eller ja, sex mil på en höft. En timma och tjugo minuter med 300:an. Agera vuxet och förnuftigt. Fixa till det på bästa sätt för att sedan kunna sätta punkt och efter det leva vidare. Jovars, jag har en plan minsann.

Och jobba. Hepp hepp hey. Det var den semestern det.

Men hörni. Jag lever. Och det är så satans vackert att göra det!

Amen.