MinaJagNathalie

När solen återvänder tinar jag upp. Temperaturen stiger och min sociala förmåga med den. Jag trivs så fint med att träffa människor. Käraste vännerna eller helt nya bekantskaper. Kanske är det så att hjärtat klappar litet extra för det senare alternativet. Inte för att de gamla inte duger, absolut inte. Finns det något finare än en kär vän? Tror inte det.

Det skulle i så fall vara någon du aldrig tidigare träffat. Men det speciella med den här personen visar sig vara känslan av att ha träffats flera gånger förut. Det stämmer överens, klaffar. Öppenhjärtliga möten. Det får bli min tumme upp för i afton.

Och kanske känner man sig aldrig så levande som när möten sker. Eller kanske är det tvärtom. Ett kliv tillbaka. Och så ligger man där. Ifrågasätter och undrar. Finns det något mer? Ska jag sträva efter något annat eller fungerar det att vara alldeles förnöjd? En slags obehaglig ångest mitt i allt det fina.

Och temperaturen steg. Nog gjorde den det alltid.

Ibland gillar jag att vara sjuk. Men inte den här gången.

Sov gott!