Pyssel.
Och hon som inte kan sy... hon lär sig! Hur svårt kan det vara liksom? Google? Eller?
En gång för ett tag sedan. Ja, då hade jag en glad liten pärla till klänning. En 60-tals modell som dessa. Minsann. Min gladaste klänning alla kategorier. Hoppas att den fortfarande finns hemma hos Fia-Lotta. För jag planerar att använda den igen (en vacker dag). Den var sist ute och dansade på Elin och Mikaels partaj. Med just Fia-Lotta. Det var ett skojigt partaj kan jag upplysa om.
Extra skojigt att två flickor hittade maskeradkläder i min vardagsgarderob. Vardag å vardag. När jag ska vara extra fräsig förstås.
Hur som haver. Nu är jag fast besluten om att för det första lägga vantarna på lite tjusiga mönster. För det andra lära mig sy. Och för det tredje leva loppan i mina egentillverkade nya glad-klänningar. Jag måste såklart ge mig ut på tygjakt också. Och fasen, en symaskin kan vara bra att låna av någon vänlig själ. (Det är en pik Kolan!)
Sitter här med en skinnflådd nos och halva hjärnan ihopvecklad i papperstussar. Snorigt och jävligt med andra ord. Jag passar på att tycka lagom synd om mig. Därför har jag inte uträttat ett enda något idag. Imorgon väntar däremot arbete på eftermiddagen. Den som inte vill bli förkyld håller sig undan från Visko kan vi säga.
Det var nog det.
Puss!
Men åh, åh... säg till när du har hittat mönster - jag vill också sy.
De har en billig tygaffär i Borås, Affär'n heter den. Men vet inte riktigt om man kan hitta tyg till glad-klänningar där. Hoppas.
Oj vad sugen jag blev nu, på att sy nåt fint i 50-60-tal.
Jag letar runt efter 50-talsmönster, var har du hittat dina?
Jag vill sy nåt fint rockabillygt... en hel massa fina 50-talsklänningar vill jag ha.
Kramkram.
