MinaJagNathalie

Det slog mig alldeles precis, att jag hade helt fel när jag tänkte som jag tänkte häromdagen. Det var någonting i stil med att jag minsann trodde att jag är samma person idag som jag var för några år sedan. Att det liksom inte hänt något mellan 25 till 30. Så dumt.

 

Den där nostalgiska känslan ni vet. Eller? När man gör något som man gjort flera gånger förut, men inte på ett tag. Då jag har adventstök och julstjärnor i huvudet plockar jag fram julsakerna som exempel. Tycker att det är nostalgiskt att öppna den där lådan och botanisera runt bland prylarna. Fint ju! Men inte alls på samma sätt idag som det var då. Lite smärta i hjärtat och lite fånigt leende över att komma ihåg hur fantastiskt det kändes att utföra samma handling i barnaåldern. Jaha, vart vill jag komma? Perspektiv, tid som passerar och hur synen på saker förändras med åren. Det var längesedan jag plitade ner några rader här. Men med en liten tillbakablick kan jag lätt plocka fram känslan av sist. Och så konstaterade jag att det visst skett någonting. Jag känner inte samma idag som då. Skönt kanske kan tyckas om denna insikt. HA! Tills det slog mig att vad som hände mellan då och nu är än mer bitterhet. Typiskt dumt!