Goosebumps.
Säg hej hej till vännen min.
Finally som man säger i Englandet. Och på sätt och vis är det en lyckans dag. Men jag är tröttare än trött och inte minsta lilla gnutta av sprudlande energi finns kvar. Nya hurtiga tag i morgon är tanken.
På återseende!
Åh!
Nattes veckobrev.
Kristi for till himlen och jag for på loppis. Jorå! En fin dag alla kategorier. Just ordet fint kanske börjar kännas lite uttjatat men det stämmer så bra överens med så mycket.
Är det något som får mig att flyga upp ur sängen så är det loppisar. Det har jag allt märkt. Och det är inte illa vill jag lova. Lyriska och spända av förväntan brummade vi in till Åhaga för att möta upp familjen Palmquist/Lundbom (jag var lyrisk och spänd av förväntan i alla fall). Efter en lång kö släpptes äntligen Nathalie in på grönbete? Jag kan glatt berätta för intresserade att Hertha Bengtssons verk nu flyttat upp på min hylla. Jippi!
Dagens ros och strösslade kärleksord går självklart till starke-Mats som även tipsade om loppis destination Dannike. Där gjordes däremot inga direkta fynd. En hjälpsam gumma i disken informerade om marknad i Gällstad. Och marknad fick det bli. Sötsaker, stuvbitar, pommes och korv. Från djupet av mitt hjärta, TACK alla inblandade! Dagen var den bästa på länge!
Och den som väntar på något gott väntar i två dagar. Sedan var det dags igen! Björketorp, Älekulla, Älvsered och Ullared.
Första stoppet erbjöd inte mycket mer än en kopp kaffe. Och där stod jag i ottan med grusiga ögon, snuvad på allt vad sovmorgon heter. Inte ett fynd i sikte.
Nytt ord: 90-talsskräp. För att förtydliga nämner jag förrättsskål formad som en halv avokado med en tillhörande avokadoformad sked. Upphetsande? Inte alls.
Mitt i duggregnet slog det mig att jag läst något om gårdsloppis mitt-ute-i-ingenstans. Ojojoj.
Efter en grusväg längre än evigheten möttes vi av en sommarstugeidyll, två stora partytält och ett gäng överentusiastiska tanter. Flera delar av Uppsala-Ekebyservis till Natte. Och en helt fasligt fin barnstol i rött från 70-nångång. Om något kostar 25 spänn och är så fint går det inte att låta bli. Ganska lägligt närmade sig Toves birthday. Lägligt just för att vi hittade tokfina uppläggningsfat i tripp-trapp-trull plus ett ännu större. (Hon blev glad!) Vi lovade tanterna att komma tillbaka i september. Det hade jag lovat även om vi inte blivit mutade med jordens godaste bullar utan kanel. Jordens godaste bullar med kanel bakar storasyster. Pricken över i blev loppistips nummer tre för dagen, Älvsered. Sockersöt skål och 6 assietter för en tjuga. Som smågodis ungefär.
Och är man ändå så nära Ullared är det lika bra att åka dit. Tredje Macahan-boxen slängde sig i famnen på mig när jag klev in i enorma varuhuset. Självklart fick den följa med hem!
Dagen avslutades med femkamp och alla tiders grillbuffé med Visko-gänget. Försommarkväll med värmande sol, spegelblank sjö och vitt vin. (Att jag även skulle ge mig på Singstar igen behöver man inte nämna. För det man inte nämner har inte hänt!)
Hade jag haft en kamera hade jag kryddat med bilder. Och för den som önskar veckobrev i Word-dokument till mailen i fortsättningen går det bra att beställa.
PUSS!
Let's go fåniga.
Pyssel.
Och hon som inte kan sy... hon lär sig! Hur svårt kan det vara liksom? Google? Eller?
En gång för ett tag sedan. Ja, då hade jag en glad liten pärla till klänning. En 60-tals modell som dessa. Minsann. Min gladaste klänning alla kategorier. Hoppas att den fortfarande finns hemma hos Fia-Lotta. För jag planerar att använda den igen (en vacker dag). Den var sist ute och dansade på Elin och Mikaels partaj. Med just Fia-Lotta. Det var ett skojigt partaj kan jag upplysa om.
Extra skojigt att två flickor hittade maskeradkläder i min vardagsgarderob. Vardag å vardag. När jag ska vara extra fräsig förstås.
Hur som haver. Nu är jag fast besluten om att för det första lägga vantarna på lite tjusiga mönster. För det andra lära mig sy. Och för det tredje leva loppan i mina egentillverkade nya glad-klänningar. Jag måste såklart ge mig ut på tygjakt också. Och fasen, en symaskin kan vara bra att låna av någon vänlig själ. (Det är en pik Kolan!)
Sitter här med en skinnflådd nos och halva hjärnan ihopvecklad i papperstussar. Snorigt och jävligt med andra ord. Jag passar på att tycka lagom synd om mig. Därför har jag inte uträttat ett enda något idag. Imorgon väntar däremot arbete på eftermiddagen. Den som inte vill bli förkyld håller sig undan från Visko kan vi säga.
Det var nog det.
Puss!
Möten.
När solen återvänder tinar jag upp. Temperaturen stiger och min sociala förmåga med den. Jag trivs så fint med att träffa människor. Käraste vännerna eller helt nya bekantskaper. Kanske är det så att hjärtat klappar litet extra för det senare alternativet. Inte för att de gamla inte duger, absolut inte. Finns det något finare än en kär vän? Tror inte det.
Det skulle i så fall vara någon du aldrig tidigare träffat. Men det speciella med den här personen visar sig vara känslan av att ha träffats flera gånger förut. Det stämmer överens, klaffar. Öppenhjärtliga möten. Det får bli min tumme upp för i afton.
Och kanske känner man sig aldrig så levande som när möten sker. Eller kanske är det tvärtom. Ett kliv tillbaka. Och så ligger man där. Ifrågasätter och undrar. Finns det något mer? Ska jag sträva efter något annat eller fungerar det att vara alldeles förnöjd? En slags obehaglig ångest mitt i allt det fina.
Och temperaturen steg. Nog gjorde den det alltid.
Ibland gillar jag att vara sjuk. Men inte den här gången.
Sov gott!
