Vår?
Pappa är piggare idag och flyttas till ortopeden. Vad man gör med en knäckt kota kan jag inte svara på. Vi väntar på att Sara slutar jobba sen åker vi och hälsar på. I övrigt tvättar jag, monsterhögen börjar minska. Något positivt. Och nu hoppas vi att snö, slask och rusk är ett minne blott. Tummen upp för våren och härlighet i största allmänhet. Amen!
Pappa.

Antydan till humor i nattligt elände.
Innan Birgittinerordern förökade sig munkar genom celldelning.
Efter ordern förökar de sig med munk mot nunnmetoden.
Ja, så kul kan det vara. Jag är färdig för i afton med det som kallas plugg. Nu styr färden mot sängen. EQ, IQ, perception, reformert, treenighet, spatial faktor och bla bla bla... Hoppas det sitter. Jag vet av erfarenhet att jag inte kommer somna i första taget. Nej tror jag det kommer jag bli besviken. Nu ska vi rabbla konstiga ord. Kaffet är laddat inför den stundande morgondagen. Bara att trycka på knappen. Det blir en lång dag. Två "prover" som mormor skulle sagt. Voine makaroine!

Mamma.
I morgon väntar studiedag och studiedag it is! Därmed basta...
Jag är ingen hypokondriker i alla fall.
Tänk vad bra man är på att roa sig med det häringa internätet. Google, världens mest användbara uppfinning. Jag googlade en av våra modernaste folksjukdomar, ångest. Här var det träffar. En grej som kändes som ett vettigt tidsfördriv var psykologitest. Tänk vad fint att man inte behöver gå till läkare för att få sin diagnos. Nej det räcker att svara sanningsenligt på några frågor och klicka sig fram till skalan 1-33. Jag lider troligtvis av panikångest men någon hypokondriker är jag inte. Haha. Ganska lätt hänt annars kan jag tro. I dagens elände och alla hemskheter. Att man inbillar sig saker och får det att verka värre än vad det kanske är. Men det är lätt att bli mörkrädd. Jag hoppas att det går bra för en viss fröken i morgon. Att det visar sig vara bra och inte dåligt. Själv ska jag plocka upp mobilen det första jag gör och ringa till vårdecentralen. Hej, ta alla prover ni kan tänkas komma på och tala om för mig hur jag ska leva för att må bra. För nu orkar jag inte sitta här och dega ihop längre. Och hur satans kul är det egentligen att vara en in i helvete negativ person vareviga dag när man egentligen vill vara glad och sprudlande med ungdomlig energi? Nä fy satan.
Jag kan inte åka hiss, eller jo. Men när jag går ut ur en hiss efter att ha åkt i den börjar golvet hoppa. Det är obehagligt kan jag lova. Så min helg hade gott om hoppande golv. Det var en snabb superhiss på Marina Plaza. Så inte nog med hoppetihopp, det hisnade i magen varje gång man åkte ner. Nästan så att jag funderade på att ta trappan. Toaletten luktade bajs. Det var något med avloppet. Jag klagade. Vi blev erbjudna att byta rum. Men det gjorde vi aldrig. Funderar på varför nu. Men i det stora hela var det en kanonmysig helg. Hoppetihopp... Ny vecka, nya friska tag!?
Matte är bajs.
Jag har försökt klura på varför jag beter mig som ett deppigt monster. Jag kommer fram till en massa anledningar som låter som vettiga orsaker. Bekräftat blir det också av de nära som är jäkligt bra på att trycka på precis samma punkter. Och sen stöter vi på fler problem. För jag blir tokig på förmaningar om vad jag borde göra. Och jag blir tokig på mig själv över att jag inte lyckas ta tag i ett enda något av det jag vet att jag borde få uträttat. Hur bryter man en sådan trend? Det är väl det jag ska komma på.
När jag fyllde år i höstas fick jag en bukett med underbara rosor. I buketten satt ett kort som talade om att Marina Plaza väntar. Och den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. I helgen bär det av till Helsingborg. Fan vad skönt att komma iväg och lyxa till det lite. Det är en aktivitet precis i min smak. Att sova på hotell, att vakna på hotell och att äta frukosten på hotellet. Fina grejer det där.

Sleep tight, wake up bright! You wish!